schwächen
ˈʃvɛçən,
Verb (transitiv)
verb (transitive)
verb (transitive)
1.1
to weaken, to undermine
schwach machen
schwach machen
jemand / etwas (1) schwächt jemanden / etwas (4)
Perfekt mit haben
Perfekt mit haben
Flexion
| Form | Wortform |
|---|---|
| Präsens 1. Pers. Sg. | schwäche |
| Präsens 2. Pers. Sg. | schwächst |
| Präsens 3. Pers. Sg. | schwächt |
| Präteritum 1. Pers. | schwächte |
| Konjunktiv 2, 1. Pers. | schwächte |
| Partizip 2 | geschwächt |
| Imperativ 2. Pers. Sg. | schwäche |
| Imperativ 2. Pers. Pl. | schwächt |
Korpusstatistik
| values | global | newspapers | boards |
|---|---|---|---|
| rank | 1857 | 3044 | 1129 |
| frequency per 1 million words | 15.380 | 19.077 | 12.904 |
| frequency class | 12 | 11 | 12 |
| rank stability | 2878 | 1487 | 7800 |
| rank productivity | 3563 | 3582 | 2730 |